Inledningsord av TMV:s ordförande Mats Höjeberg vid möte om Telemusei nedläggning 2004-01-18

Välkomna till detta möte på temat "Har telehistorien någon framtid?" Vi är uppenbarligen många som är bekymrade över det som nu händer med Telemuseum och möjligheterna för Tekniska museet; att inte bara ta hand om, utan också att utveckla det teknikhistoriska kulturarvet.

Alla ni som sitter här vet att Telemuseum stängs i eftermiddag. Bristen på pengar tvingar fram ett beslut som vi är många som sörjer och djupt beklagar. Om inget görs kommer samlingarna, ja själva byggnaden, att monteras ner och riskerar att inom kort skingras. Den tvåhundraåriga utveckling som visas på Telemuseum har haft genomgripande betydelse för det svenska samhället, för praktiskt taget allt som ägt rum. Detta får vi inte längre följa. Föremålen som bär berättelserna blir inte längre tillgängliga för oss.

Vi äldre, vi som själva kunnat följa senare decenniers närmast osannolikt snabba utveckling, förlorar orienteringspunkter. Men än allvarligare är det att barn och unga, de som idag ser mobiltelefonen och Internet som självklara delar av vardagslivet, förlorar berättelser om det som tidigare skapats och lagt grunden till det som nu blivit viktig vardag. Historiens erfarenheter behövs för att begripa det som händer här och nu – det är själva grunden för att förstå. Det behövs sådana erfarenheter för att lära – och bygga vidare. Det ligger en viktig utmaning i att förmedla hur roligt och viktigt och intressant det är att ta vara på de möjligheter som skapas genom naturvetenskapens och teknikens olika landvinningar.

Unga människor måste få upptäcka det spännande och roliga. Det är väl belagt att både Tekniska museet och Telemuseum har varit duktiga och framgångsrika när det gäller att möta barns och ungdomars nyfikenhet, och att väcka intresset för naturvetenskap och teknik. När vi talar om att utveckla samhället är detta ett mycket viktigt perspektiv.

Därför vill vi idag diskutera vilka möjligheter det finns för att öka resurserna till våra båda tekniska museer så att de, i sin fusionerade form, kan ta sig an uppgiften att vårda det teknikhistoriska kulturarvet. Uppgiften att klara det praktiska arbetet ligger hos museet. Men ansvaret för att detta kan utföras på ett rimligt sätt ligger ytterst hos museets finansiärer. Vilka dessa är ska diskuteras denna eftermiddag. Att staten och regeringen har en viktig, kanske avgörande, roll i det sammanhanget tycker jag ändå redan nu måste sägas.